Vi är här nu!
Fyra veckor är en kort tid. Men väldigt mycket kan hända på kort tid. Nu är det snart fyra veckor sedan vi landade i Sao Paulo, med ganska mycket praktiskt att ordna och ganska liten vetskap om hur vår tillvaro skulle bli. Vi hade ingenstans att bo (och ingen vetskap om hur man hyr ett hus i vårt nya land), ingen bil (och inte heller vetskap om hur man köper en bil) men människor som var redo och villiga att hjälpa oss med det mesta. Att komma till ett nytt land är som att kastas upp i luften några varv och sedan landa pladask, snurrig och en aning förvirrad. ”Vart är jag? Vem är jag? Vem är jag här i det här nya landet, den här nya kulturen? Vad vill jag?”. Mycket av tiden i början går inte bara åt till att ordna det praktiska utan också att hitta sig själv i en ny kultur. Det är omtumlande och inte alltid lätt, men spännande och också roligt.
Under våra första fyra veckor har vi ordnat våra personliga skattenummer, (som gör att vi kan handla, öppnat mobilabonnemang, hyra hus och köpa bil). Vi har varit på ett tiotal husvisningar och har hittat ett hus som ligger ca 15 minuter med bil från jobbet och barnens skola. Huset ligger i ett tryggt område, vilket känns skönt. Vi har börjat leta efter bil men inte hittat någon än. Bilar är dyra och att hitta en vettig familjebil har inte visat sig vara så lätt. Förra veckan började barnen skolan, vilket har tagit deras, men också all vår energi. Att börja skolan på ett språk du varken talar eller förstår är verkligen en utmaning och kraftansträngning. Jag (Anna) får inte vara med i klassrummen men som tur är får vår missionärskollega Alzira vara med i klassrummen och hjälpa till med översättning. Det ger en trygghet för barnen. Jag (Anna) sitter på skolans reception under dagarna om något av barnen skulle behöva tröst eller hjälp med något. Barnen blir väldigt väl mottagna på skolan, några elever har skrivit brev på svenska, med hjälp av Google translate, till barnen. Barnens klasskompisar är väldigt vänliga och vill bli kompisar med Adam, Eliah och Kajsa. Lärarna är hjälpsamma och vill underlätta för barnen. Igår kväll sa Adam att om han bara förstod språket så skulle skolan vara jätterolig för de gör roliga saker och har roliga lektioner. Många av hans lärare förklarar på engelska för honom och några använder Google translate direkt i telefonen. Vi har också hittat en lärare i portugisiska som kan ge barnen extra lektioner. Läraren är en av lärarna som arbetar på barnens skola så hon kommer att vara känd för de och för oss.
Vi har också under dessa veckor firat Eliah som fyllt tio år! Det gjorde vi med legobyggande, poolbad och ett besök i djurparken här i Campinas. Mitt i allt som ska göras fortsätter livet, men på ett lite annat sätt. Tre veckor är inte mycket tid men kan förändra livet till något väldigt annorlunda än vad det var tidigare. Vi har just nu kastats upp i luften, landat och håller på att orientera oss i detta nya livet. Och, vi är tacksamma!